4167 meter Tidigt på morgonen var det inte när gänget gav sig iväg! Klockan ett var Terje, Anders och Putte uppe på Punta Indren. Det var planerat som följer: En kort etapp upp till Rifugio Gnifetti på 3611 m, spela kort, sova och sen dag 2 gå upp till Col de Lys på 4248m, för att sen leta oss ner till Zermatt via Glaciären "Grenzgletscher"... Planer brukar ju som bekant vara utmärkta fram till att man börjar med själva genomförandet, så även denna! Våra packning innehöll följande: gemensamt - rep, ett kök med två gastuber, kastrull, bestick, 6 pack torrfoder, 2 soppor, choklad, vindsäck, första hjälpen och en Moore-magazine (som vi lämnade till behövande i bivacken...) en uppsättning var - stegjärn, rep, isyxa, hudar/snöskor, camelbak, sovsäck, 1 par torra strumpor, ett par skor att gå i (inte Terje), 1 par kallingar och en t-shirt, samt vad vi hade på oss och skidprylar... Så med inställningen lätt är rätt så lyckades vi ganska bra... Men det är en hel del att bära på ändån... Från Punta Indren på 3260m gick färden ganska lätt upp till 3498m där vi tog en rast på rifugio citta di Mantova. Dom hade en kiosk, vi köpte vatten och mer cholkad... Italien är ett underligt land, kiosk på tre och ett halft tusen meters höjd! Fortfarande oförskämt pigga och glada sprintade vi upp till Rifugio Gnifetti på 3611m. Vid det här laget började höjden göra sig lite påmind... Men vi överlade om vi inte skulle vidare upp till bivack Giordano (4167m) för att eventuellt göra ett topptursförsök på Punta Gnifetti på morgonen (4554m)... Det kändes också lite larvigt att övernatta på Rif. Gnifetti, då det ser ut som ett stort Hotell med restaurang och dylikt, inget äventyr att sova där precis! Även om bekvämt är trevligt så är ju inte det det man är ute efter uppe på berget... Bollen rullade vidare, vi knatade på upp mot bivacken! Det är nu det börjar bli tungt... Tidigare har vi haft ganska fina spår att följa, men nu får vi till största delen spåra själva eftersom det är ett populärt helilyft så är det lite uppblandad kartongsnö med ospårat och slosh. Det börjar fastna snö på hudarna, Terje har svårt att gå eftersom han sjunker igenom nästan varje steg han tar på snöskorna. Vi tar oss igenom ett litet crevassfält, man håller gärna tungan i rätt mun när man går över snöbryggor... Men det känns ändå tryggt, det har snöat mycket och snön sitter som berget över sprickor, vilket gör det till en lätt glaciärvandring. Lavinfaran går dock inte bortse ifrån... Men tack och lov så är det ganska långt till väggar där vi går, glaciären kalvar och släpper ner små ras runt om. Spännande... Strax över 4000m börjar energin tar slut rejält, nu går det riktigt långsamt. Räknar stegen, från början tog man 100 sen fick man vila, nu är man nere på 25... Terje är på 15. Vi tar en paus till, nu ser vi Bivacken, men vi vet inte riktigt hur vi ska ta oss upp till den. Höger eller vänster om klippan som den är byggd på. Vi vill inte göra av med mer energi, nu är vi trötta. Vi är ju tre rödvinsdrickande bummare, inga höghöjdsalpinister(?)... Fast det är klart det är ju det här man vill göra igentligen... Höger eller vänster, till sist väljer vi att gå upp till vänster. Sista 70 vertikala är ospårade, Anders gör en hjälte insats och spårar upp till dom sista hindren innan välbehövlig mat och sömn... På 4155 meters höjd så kommer vi fram till klippan, ovanifrån... Vi blir tvungna att ta oss över en iskamm. Anders Glider graciöst över på rumpan med en skida på varje sida, Terje går över med snöskorna - som har järn påbyggda - och Putte som är så trött att han ser prickar tar det säkra för det osäkra och drar på sig stegjärnen... Översikt av turen från Bettolina (Bilden tagen i februari) Rif. Gniffetti sett från 3500m höjd monte Bianco sett från 3900m höjd Det tar sin tid att ta sig över för Putte... Väl över så står Anders och luskar ut hur vi ska ta oss upp till bivacken, vi måste över en bergschrund och sen friklättra ca 15m upp... Det finns lite "fasta" rep uppsatta, men frågan är hur väl underhållna dom är och... tja och så där. Terje tar fan i hornen och klättrar upp, därpå följer Putte och till sist kommer Anders... Stugan är inte stor, men den är tom och det finns en gasspis samt lyse, som laddas med solceller. LYX! Smälta snö, vi har alla tre vätskebrist, 2l camelbak plus en vattenflaska på Mantova är inte tillräckligt när man gått i åtta timmar på hög höjd i solsken! Vi har nog lite höghöjdssjuka alla tre och kanske lite solsting. Smälta mera snö, göra en soppa... Smälta ännu mera snö, fylla upp camelbakarna, vattenflaskor, göra pasta carbonara på påse, smakar jättegott! Gå ut och titta på stjärnhimmeln, konstigt att det är så varmt på dagen och så kallt på natten... Gå in och försöka sova. Natten är lika jobbig som dagen. Pulsen går aldrig ner under 100... Svårt att sova. Imorgon ska vi bara gå 100 fallhöjds! Sen är det puder till Zermatt... / p u t t E Bilderna, uppifrån och ner Bild ett (första till höger) Pigga, glada och färdigpackade för ett par dagar på berget Bild två (första till vänster) Punta Indren i bakgrunden, med Anders på frammarsch... Bild tre (andra till höger) Putte spurtar på mot Rif. Mantova Bild fyra (andra till vänster) Anders och Terje har tagit sig förbi det första branta partiet på turen Bild fem (tredje till höger) Kolla in tidningen på ryggsäcken... serious mountainman??? Bild sex Översikt av turen från Bettolina (Bilden tagen i februari) Bild sju Rif. Gniffetti sett från 3500m höjd Bild åtta monte Bianco sett från 3900m höjd Bild nio (tredje till vänster) Terje sliter i solnedgången Bild tio (fjärde till höger) Putte går över iskammen Bild elva (fjärde till vänster) Anders funderar på klättring och sömn Bild tolv (femte till höger) Anders smälter snö Bild tretton (sjätte till höger) Terje är nöjd med att sitta ner

s t u p b r a n t a r e   ä n   n å g o n s i n !